Nedanstående bidrag om Fu´s korgmakerier
har Bertil Presthans skrivit.
Barbro korgfabrik
Fu Korgfabrik 1897 – ca 1960
Barbro Anders Andersson 1844 – 1913 som härstammade från Vika i Mora startade 1897 korgtillverkning i Fu. Han hade på något sätt fått en idé hur man kunde tillverka spån på maskinell väg. Enl.uppgift byggde han först en hyvel i trä med ett hyvelstål men troligen tillverkades dock ingen modernare variant av hyvel innan ångmaskiner och senare elekticiteten kom till användning. Detta blev sedan upphovet till att korgmakeriet i Nusnäs-Fu under 30-40-talen fick ett väldigt uppsving med ett stort antal utövare som blev korgmakare i olika korgmakerier.
Sonen Barbro Johannes Andersson 1881 – 1968, som 1923 ändrade sitt namn till Jannes Barbro, var med sin far i verksamheten redan från början,och tog så småningom över det hela. För drivningen av sågar och spånhyvel hade man installerat en ångmaskin i en tillbyggnad till korgfabriken, och en gång under 1940-talet utbröt eld i tillbyggnaden men man lyckades hindra att fabriken brann ned.
Dotterdottern Gunnel berättar att hennes far Anders Henriksson (Majs-Anders) som var måg till Jannes Barbro, reste omkring i Värmland med häst och kärra och senare även med lastbil. Han sålde korgar som anlände från Fu till honom på den järnvägsstation som han för tillfället var närmast.
Han bodde på de olika inkvarteringar som stod till buds. Det berättas om Jannes att han cyklade i ur och skur från Nusnäs till fabriken i Fu varje dag även vintertid tom.utan öronskydd.
Bröderna Johanssons Korgfabrik startades 1945-46 i Fu
Bröderna Sven och Helmer Johansson startade korgfabriken med benäget bistånd av sin far Säbsta-Jan (Grannas Johannes Andersson 1889-1966). Han började troligen sin korgmakarbana hos Barbro-Jan (Jannes Barbro) eller ev. ännu tidigare hos Barbro-Jans far Barbro Anders Andersson härstammande från Vika i Mora. Säbsta-Jan flyttade sedan till Bengts-Emil tillsammans med Helmer och Sven som då också börjat göra korgar. Efter att Emil klagat på Svens korgar och rivit sönder några,så flyttade alla tre till Barbro-Jan istället.
Liksom hos många andra korgmakare på den tiden, så kom tanken även hos Helmer och Sven att starta en egen korgfabrik, och man började så smått med tillverkning i källaren hos Säbsta-Jan och i Helmers garage i källarvåningen. Deras far Säbsta-Jan började naturligtvis också hos sina söner. Efterhand tog man kontakt med John Höglund i Färnäs, som tillsammans med en medhjälpare byggde korgfabriken och senare även ett hus för spånhyveln. Klingsågen som man fick tag i var en stålkonstruktion en ”Rättviksbänk” som man till en början drev med en A-fords motor. Hyvlade spån gjorde man hos Lasmorås-Elis innan man fick en egen som Norbergs-Jan byggde.
Fu-Sven Johansson
berg i Nusnäs som då hade startat eget. Klingsågen såldes till Lennart Aronsson (Tempo-Lennart). När man fick egen hyvel så kopplade man in sig på elnätet från elverket i kvarnen, men Bengts-Emil gillade inte konkurensen utan stängde av strömmen för dem. Efter kontakt med Kråk-Lars-Anders (K-A Larsson) som var föreståndare, så fick Emil ge sig och förbjöds göra om tilltaget, med hot om avstängning till sin egen verksamhet. Ett tag hade man 11 anställda korgmakare och några av dem köpte också frukost av sin arbetsgivare som Helmers och Svens fruar Karin och Margit lagade till. Enligt Margit bestod frukosten ofta av sill. En del av dem bodde också där, tex. i Säbsta-Jans källarvåning som bestod av ett enda rum, andra bodde på verkstadsvinden i en lägenhet med kök och sovalkov. Deras största kund var Kooperativa som det hette då, men när de fick en ny chef som istället ville satsa på pilkorgar från Polen, så sjönk försäljningen så drastiskt att man efter ca: 10 år slutade med fabriken. Sven började på ”Statsågen” och när den lades ned flyttade han till Siljanssågen dit hela familjen också flyttade.
Den såldes sedan man upphört med korgtillverkningen till
De tog sedermera över frun Margits hem i Våmhus och Sven började på FMMattssons armaturfabrik i Östnor. I Våmhus återupptog Sven korgtillverkningen igen på fritiden, och efter pensioneringen i större omfattning. Under 2007 drabbades Sven av en liten infarkt och gjorde ett uppehåll i tillverkningen, men idag (mars 2008) vid nästan 84-års ålder så har han åter börjat tillverka korgar.
I början på 1980-talet återupptog Helmer en liten tillverkning av korgar. Han köpte en klingsåg på Sollerön och en spånhyvel av dåvarande ägare till Barbro-Jans korgfabrik. År 1986 gick hans fru Karin bort och dottern Marianne med sambon Gunnar Tegnèr flyttade hem till honom. Marianne öppnade affär med bla målade korgar av vilka Helmer tillverkade en del. Helmer träffade så småningom en änka från Malung och flyttade till henne.
Han sålde 1990 gården till sonen Mats och Marianne byggde eget hus på andra sidan vägen. 1999 blev Helmer sjuk och flyttade till Mora-Noret där han avled år 2000.
Barnbarnet Jan Presthans köpte gården av Mats 2005 och hösten 2008 sålde han hyveln till en arbetskamrat från Våmhus.
Fu-Helmer Johansson
Emil Bengts i Fu
Bengts-pojkarna, Emil, Olle, Anders och Erik startade korgmakeri hemma i Bengts-gården i Nusnäs, där Olle fungerade som föreståndare. Emil hade också börjat med korgtillverkning Fu där han också bodde. Han hade först ett litet korgmakeri i en del av det hus som inrymde affär, innan han flyttade korgtillverkningen ner till sågområdet. Där hade han en ångmaskin som drev sågen och som han även kunde utnyttja för drivning av spånhyveln. Den hade en ställbar hastighet och kunde som mest producerade ca: 60 spån per minut. Den köptes långt senare av Lennart Aronsson (Tempo-Lennart) i Nusnäs.
Olle och Anders slutade så småningom med tillverkningen i hemgården och började göra korgar hos broder Emil i Fu. Erik däremot arbetade och skötte sågen tillsammans med Emil och efter att Emil blev påkörd av en bil vid passerandet av Rv70 och avlidit, så tog Erik över sågen.
Bengts-Olle, Axel Eriksson, Kant-Jan, Säbsta-Jan, Lax-Gustaf, Fu-Helmer i Bengts-korgmakeriet
Kalle Bränds korgmakeri.
Kalle började på 30-talet göra korgar i gammelstugan i Tomt, han hade ett tag Lennart Tomt och Elis Mattsson som lärlingar innan de alla tog anställning hos Barbro-Jan i Fu. Kalle och Dösslas-Ville hade spånhyveln ilag med Kant-Emil. Den var placerad i ett skjul bakom lagårdslängan i Tomt innan den flyttades till Kant-Emil. Såldes sedan till Mitjålsbåcks-Bror Mattsson. Kalle gjorde också korgar hos sin tidigare lärljungar Bröderna Mattsson och på senare tid i källarvåningen hemma i Fu.
Lis-Lars Jonsson
Strax efter att Lasse hade slutat skolan, ca:1940 var han nere vid Bengts-Emils sågverk och korgmakeri, när Emil kom och undrade om han ville hjälpa till som murarhantlangare när man bytte ångpanna till ångmaskinen, och när det var klart så tog Emil in honom i korgmakeriet och satte honom på en bänk bredvid Lax-Gustav och sa att han skulle lära honom. Gustav tyckte naturligtvis inte om att bli hindrad i sitt arbete,eftersom man arbetade på ackord. Han hade grymtat litegrand men han var en lugn och snäll person enl.Lis-Lars och det hade gått bra att lära sig. Han arbetade sedan som så många andra korgmakare hos olika arbetsgivare och som skogsarbetare.
I mitten av 1980-talet köpte han Sven och Bernhard Örstöms gammelstuga i Nusnäs när de hade byggt en ny bostad. Den flyttade han till Fu, upp till sin jaktstuga ovanför Fu-ån, och inredde den till ladugård eftersom han vid den tiden hade uppfödning av köttdjur. Sedan han slutat med djuren, pga.dåliga höftleder och efter flera opertioner byggde han till ett rum på ladugården, där han i början av 1990-talet återupptog den korgtillverkning, som han sysslat med i yngre dar. Korgvirket och spånen sågade och hyvlade han hos Lennart Aronsson i Nusnäs. Han hade dock fortfarande problem med sina höfter och gjorde nya operationer, men slutade så med korgtillverkningen i början av 2000-talet.
Lasse avled den tionde mars 2008 vid 81-års ålder.
Lis-Lars lada - finns kvar