Uppdaterad 9 juli 2012

Eivor har skrivit ner lite mer släkthistoria.
Längst ner på denna sida handlar det om hennes mormor Bränd Annas farfar - Gunnars Jon Jonsson.

Eivor Nilsson har delat med sig av sitt liv plus flera andra släktingar som levt i Fu/Fudalen.
Bränd Anna - Eivors mormor - se vidare under egen rubrik

Eivor: Jag sitter här och bläddrar bland mina tidningsurklipp i min klippbok. Bland dödsannonser, dödsrunor och levnadsteckningar hittar jag det jag söker – en intervju som är signerad We-Pe. De flesta Fu-Nusnäsbor minns honom som journalisten Hållås Evert Johansson. Han gjorde en intervju med min mormor Bränd Anna Jonsson i samband med att hon fyllde 80 år ( 1 sept 1958 ). Den levnadsteckning han har gjort är jag väldigt imponerad av. Bränd Anna var ovillig att tala om sig själv. ”Man ska inte förhäva sig, högmod går före fall” skulle vara hennes paroll. Hon upplevedes kanske av dem som inte kände henne som ovänlig, för hon var inte den gladaste. Läser man Hållas Everts levnadsteckning förstår man att det obeskrivligt arbetstyngda och ensamma liv hon haft i yngre år ger sår som aldrig läker.

Eivors födelse

Eivor Nilsson född Abrahamsson har börjat skriva om sitt liv som börjar så här.

"Då jag föddes i januari 1931 i Fu var det en ovanligt kall och snörik söndagsmorgon. I Gunäsgården hade man fullt upp med att ställa iordning för förlossningen. Man hade då rätt lugnt jämfört med den dramatik som skulle följa. Något ängsliga började de bli. Tidigare hade min morbror Karl budats för att hämta barnmorskan med bil och det började dra ut på tiden. Karl arbetade förtvivlat i kylan med att få igång bilen. Borta i Gunäsgården hade ängslan förbytts i nervositet, kanske eftersom man hade en viss skepsis till detta nya tiders påfund av åkdon. Nåväl, barnmorskan anlände och kom på plats.

Det skulle emellertid inte vara slut med dramatiken. Inne i huset hade födandet framskridit och plötsligt kunde man höra förvånade och glada utrop: ”Hon är segerhuvad!”. Segerhuvad var då ett positivt begrepp som innebar (liksom idag) att delar av fosterhinnan sitter kvar som en mössa uppe på huvudet efter födseln och man drar av den. Det skulle då betyda att man blev lyckosam i allt man företog sig i livet. Tyvärr förtog nästa dramatiska händelse denna lycka.

Bland det första man gör med ett nyfött barn är att väga det, så skedde även då, fast tillvägagångssättet var annorlunda än idag. Barnmorskan lade barnet på en fyrkantig duk och tog ihop alla fyra hörnen, varefter hon knöt ihop dem för att sedan hänga upp knytet på en besman. Det vill säga en handvåg med en upphängningsanordning i form av en krok där knytet fastgjordes.

Men barnmorskan hade tydligen slarvat med ett hörn så jag föll i golvet. Det blev förstås en väldigt upprörd stämning, som (enligt min mors utsago) ganska direkt kom i skymundan för diskussionen om segerhuvans egenskaper. Någon hade påpekat att jag var ju också söndagsbarn och detta kombinerat med segerhuvans egenskaper måste rendera högsta lycka. Söndagsbarn skulle enligt folktron vara lika med människor som det går väl för i livet."

Eivor flyttade ganska snart till Nusnäs och sedan vidare till Ludvika och Falun men kom tillbaka till Fudalen med sin man Sven. Han dog för några år sedan men han var faktiskt bland de första att besöka oss. För något år sedan flyttade Eivor ifrån Fudalen.

Gunnars Jon Jonsson, född 29 oktober 1828 i Nusnäs

När jag började min släktforskning hade jag ingen aning om att det funnits en sådan människa i var släkt. Gunnars Jon Jonsson var lindrigt sagt mångsidig; känd dalmålare, poet, träpatron, fjärdingsman, kolportör (resande bokförsäljare), väckelsepredikant, gästgivare, kvarnägare och entreprenör. Klart det blev spännande att forska om honom, som var min mormor Gunäs-Annas farfar. Jag ska här ge några inblickar i hans liv.

Källor:

Ejeby E, Gunnars Jon Jonsson, Moras industripionjär. Mora Tidning . 1994-04-08

Johansson, Ivar, Återblickar pa livet i byn Nusnäs, del l, 1996.

Karlsson, Ove, Hantverk som blev industri.. Mora bygdearkivs skriftserie nr 1, 1998.

Nusnäs Hembygdslag, Gunnars Jon Jonsson: Poet, Patron å predikär. Ur tidningen Nuten 1997.

Nyström, Carl, Moraklockan blev utkonkurrerad - lyckokastet for FM Mattsson.

Ur tidningen Mora - framtid med tradition, utgiven i samband med näringslivsveckan

23-29 sept, 1990 i Mora.

Gunnars Jon Jonsson - predikanten

År 1853 förändrades Gunnars Jons liv. En fångskjuts med orsabor på väg till cellfängelset i Falun stannade i Fu för att hästarna skulle få vila. Fångarna var unga så kallade läsare, som läste ur bibeln och predikade med egna ord i egna bönemöten (så kallade konventiklar) utanför kyrkans ordning. Under rasten passade ungdomarna på att sjunga psalmer och vittna för byborna som samlats. Detta var naturligtvis strängt förbjudet. För brott mot kungliga stadgar kunde man bli bötfälld, sättas i fängelse, till och med landsförvisas.

Gunnars Jon, som var där, fångades direkt av deras budskap. Han beslöt att bli en Jesu lärjunge. Redan samma år började han själv predika. Det var inte så enkelt. Prästerna höll svavelosande predikningar i kyrkorna och kallade läsarna djävulens anhang. Byborna föraktade Jons verksamhet. Och det gick så långt att det på en bystämma på femtiotalet diskuterades att han skulle skjutas. I min ägo har jag en liten bok (15x10 cm), som tillhört Jon och som jag fick att förvalta av min morbror Karl for sextio år sedan. Jon har fyllt boken med egna dikter - alla är andliga.  

Dikt nr 46, daterad 18 dec 1892, lyder som följer:

Min Gud min Gud jag frågar dig

hvarföre du så lemnat mig?

I fiendenas grymma hand

de taga både hem och land!

De smäda mig på alla sätt

de tro förvist det skall gå lätt

att undanröjda denna man

vi många är, men ensam han.

Det är ju rätt och rigtigt gjordt

de saga bort, det bör gå fort

med denna galning som allt jemt

oss plågar, gör och allt förvänt.

De rålla råd och föreslå

den kulan i hans bröst bordt gå

Man sluppe honom fortast så

vi finge ro och frid just då.

Dag nu med David och hans män

har gråtit tills ej mer jag här

kan gråta, ty de smäda mig,

Min Gud jag lemnar mig åt dig.

Efter den fjärde versen, längst ner på sidan, har Jon skrivit: "I en bystämma i Nusnäs på 1850-talet föreslog någon att jag borde skjutas. I år har man sagt det man hade bort; skjuta mig då jag kom hem igen från Hellsingland."

Konventikelplakatet upphävdes redan 1858. Och när den fromma prosten Denis Borg kom till Mora och blev kyrkoherde, ledde det till ett lugnare klimat bland kyrkans präster. Frikyrkorörelsen gör sitt stora intåg i bygden under 1870-talet. Gunnars Jon Jonsson, Hinders Nils Olsson och Denis Borg blir ett gäng som anordnar så kallade midsommarmöten på egendomen Kristineberg, som då ägs av Gunnars Jon Jonsson. Det kom 8000 personer under två midsommardagar; till fots, till häst och med båt från alla håll.

Gunnars Jon Jonsson - Moras industripionjär

Det är säkert inte många som vet att Gunnars Jon Jonsson från Fu var med och startade Mora Mekaniska, som räknas som morabygdens första riktiga verkstadsindustri.

Under sina många predikoresor träffade han sina trosbröder, bland annat ingenjören August Nilsson från Furudal.  Eftersom det under 1800-talet hade börjat bli konkurrens med tyska ur till lägre priser föreslog Gunnars Jon att de skulle bilda ett aktiebolag med hans vän Rombo Anders Matsson i ledningen. Denne var en person med hög auktoritet.

År 1865 blir bolaget verklighet. Det beslutades att de skulle göra symaskiner i stället for klockor och att fabriken skulle ligga i Östnor i stället for i Fu, som tillsammans med Säs funnits med i diskussionerna.

Antalet aktier var 1000 och hela kungafamiljen blev aktieägare. Kung Karl XV hade fyra, änkedrottningen Josephine, prins Oscar och prinsessan Eugenie hade två aktier var.

Det tillverkas som mest 600 symaskiner årligen - i olika modeller men också skomakarmaskiner, gevärslås, knivar m m. August Nilsson är framgångsrik verkmästare för 50 arbetare och symaskinerna får 1:a pris vid flera tävlingar.

Efter tio år blir konkurrensen från utlandet och även från symaskins-tillverkningen i Huskvarna för svår. År 1877 tvingas Mora Mekaniska Verkstadsaktiebolag att lägga ner sin verksamhet. Men det fanns andra som tog vid. Man började förstå vikten av reklam och världen öppnade sig, när man fick tillgång till kommunikationsmöjligheter.

Gunnars Jon Jonsson - stor ägare i lilla Fu

I den lilla byn Fu ägde Gunnars Jon såg, kvarn och gästgiveri.

Som träpatron hade hans företag kontakter med skogsbolag vid östersjökusten. Det var med ett sådant bolag stora affärer gjordes.

En person därifrån tog Jon till sig och gav honom stort ansvar, vilket denne utnyttjade för egen ekonomisk vinning. Detta bidrog till att en redan vingklippt skuta kapsejsade.

I Nusnäs hembygdslags tidning Nuten 1997 presenteras Gunnars Jon Jonssons mångsidiga liv. Om hur han var, kan man läsa under rubriken "An litä upå känn som älst":

"Gunnars Jon gillade att göra affärer av olika slag. Men i dessa

världsliga beteenden visade han stor vårdslöshet och

godtrogenhet. Han brukade avsluta sina affärer med orden:

"si du ig liter å dig ig".

Därför blev han ofta lurad och han hamnade till slut på ekonomiskt

obestånd. Han gjorde sig av med allt utom kvarnen i Fu och

flyttade med vänners hjälp till ett hemman i Hälsingland."

År 1891 återvände Jon med sin familj i avsikt att göra ett nytt försök i sin verksamhet. Han byggde en ångsåg vid sin kvarn i Fu. Men det slutade med en andra konkurs.

Det har sagts att Gunnars Jon Jonsson slutade sitt liv i Amerika hos sonen Hans . Hans hade emigrerat till Amerika i unga år och år 1910 skickade han hem en biljett till Jon i Sverige för båtresa till Amerika. Av någon anledning blev det inte någon ensamresa for Jon till Amerika. I stället kom Hans hem till Sverige för att hämta Jon. En minst sagt märklig sak är att släktforskningen visar att Hans och Jon finns med på passagerarlistan från Göteborg till en stad på Englands östra sida medan Jon saknas på listan över resande från Englands västra sida till Amerika.