DALSÅJE - En vattensåg med ett blad i ramen och en enkel bänk som ägdes av byn. Var gård hade eget sågblad som de tog med sig när de skulle såga. En naturlig ordning eftersom det var ett styft arbete att fila sågbladet med dåtidens filredskap.
I sågbänken satt ett bräde där alla delägarna hade sitt bomärke och ett tecken som visade hur många stockar var och en hade rätt att såga. Den vanligaste tilldelningen på 1800-talet var tre tolfter. Vid varje bomärke fanns också helstreck, halvstreck och punkter som markerade hur mycket man hade sågat under året. Hel- och halvstreck betydde en hel och halv tolfter och punkterna betydde en stock. Den här brädan kallades något oegentligt för sågsticka fast den var längre än själva sågbänken. Sågstickan var ett slags skuldsedel till byn och gjordes ny varje år. Sågskulden betalades vanligen med dagsverken till byn. Men hade man pengar var ett vanligt pris sex styver per tolfter.
Sågen är mycket gammal. Enligt By Anders är den från 1500-talet och ombyggd tre gånger innan den ca 1915 började rasa ihop.
Bilden är från 1916 och fotografen hette Karl-Erik Forslund